Mer av läxläsning och mindre av tv-spel

Som gammal gamer har jag lagt åtskilliga timmar på att spela datorspel. För många timmar enligt mina föräldrar. Det började på 8086:an tidigt 80-tal, fortsatte upp på 286:an, 386:an sen fick vi en Amiga där hemma och så fortsatte utvecklingen hela vägen till datorn jag har hemma nu. Spelen idag på min speldator (som tyvärr inte har startats upp på alldeles för länge) begränsas till diverse strategispel.

Många gånger började spelandet tidig kväll, timmarna gick skitsnabbt och plötsligt var klockan alldeles för sent. När jag har suttit länge och spelat är jag ofta vimmelkantig - behöver tid för att landa... för att slappna av... för att kunna somna. Hade jag lagt samma tid framför en bok, med vänner eller framför TVn så hade jag somnat i halvtid. Spelen trollband mig.

”Jag tror att vi kommer behöva ha mer av läxläsning och mindre av tv-spel. Särskilt för pojkarna” sade Moderaternas utbildningspolitiske talesperson Tomas Tobé i förra veckan.

Ganska snabbt drog drevet igång. Tomas Tobé målades upp som gammeldags och det viftades med ord som moralpanik och populism. Snabbt började fördelarna med datorspelandet att radas upp - man lär sig engelska, man får en sysselsättning som inte är kopplad till sprit och att hänga på stan, man umgås men på 2000-talet.

Detta är väl inget som Tomas varken förnekar eller argumenterar emot?

Jag är fett tacksam att mina föräldrar ryckte ut sladden ibland (så länge jag fick spara spelet först) för att förhöra mig på läxan. Jag är tacksam över att de sa till mig att gå och lägga mig. Jag är tacksam för att de begränsade mitt gamande för jag har en stark beroendepersonlighet - älskar jag något har jag svårt att sätta stopp.

Hade jag inte haft någon som sa till mig att det räckte hade jag utan problem suttit och lirat nätterna igenom fram till att skolan startade. 

Min beroendepersonlighet har varit till gagn i mitt yrkesliv men fortfarande måste jag tänka på att rycka ut sladden ibland, att sätta stopp och gå och lägga mig. Denna gång handlar det om jobb istället för spel.

Att Tomas Tobé tar upp detta handlar inte om populism - tvärtom, han visar ansvar när han säger det som alldeles för få gör. Det handlar om civilkurage, något som saknas i valtider. Klart kidsen ska lira datorspel eller syssla med sina hobbies men inte så att det går ut över deras framtid. Man kan göra både och men människor (unga såväl som vuxna) behöver gränser och stöd.

Mer av läxläsning och mindre av tv-spel. Särskilt för pojkarna. Detta gällde 1980-nånting och det gäller nu.

Johan Wendt, grundare och ordförande Mattecentrum

 

Kommentera inlägget här :