Läkar/Handels-fällan

Nu är det 16 år (shit vad snabbt det har gått) sedan jag 1997 stegade in på LTH och påbörjade min utbildning till civilingenjör. 4,5 år senare så stegade jag ut och var klar. Fortfarande visste jag inte vad jag ville bli. Min utbildning var absolut inget aktivt val, det var ett fullständigt passivt val. Jag hade haft lätt för matte och fysik under gymnasietiden och det i kombination med att jag alltid hemifrån hade hört att jag skulle bli ingenjör gjorde att så blev det. Jag visste inte vilka jobb jag skulle kunna få, jag visste inte vad utbildningen skulle innehålla. På den tiden brydde jag mig heller inte, jag ville bara flytta till Lund och ta del av studentlivet.

Jag ångrar inte min utbildning. Som civilingenjör har jag blivit expert i problemlösning och att inhämta och analysera ny information. Ingenjörer kan nästan jobba med vad som helst. Nästan. Jag ångrar alltså inte min utbildning men idag hade jag valt något annat… tror jag. Kanske inte. Jag hade nog valt en annan civilingenjörsinriktning. Hade jag känt till Berghs school of communication hade jag kanske läst där… om jag hade vågat…. om jag hade vetat, vetat vad jag faktiskt ville göra när jag blir stor. Jag vet inte idag vad jag vill göra när jag blir stor, kanske jobba med kommunikation? Det tycker jag ju är roligt och det är jag ju duktig på. Samtidigt så älskar jag att lösa problem ju och det är jag expert på i och med min ingenjörsutbildning.

Idag pratade jag med en före detta elev från Mattecentrum. En elev som jag verkligen älskar och ser som min lillasyster. Jag blev konfunderad över en sak, tidigare har hon kommit in på läkarprogrammet… jag tänkte spontant att det inte passade henne då hon är så kreativ och så extremt utåtriktad och inte känns som en person som ska ha ett så uppstolpat yrke som jag tycker att läkaryrket är… samtidigt tror jag på att alla människor ska få följa sina drömmar utan att äldre som gjort en massa misstag ska försöka hindra nästa generation från att få göra sina. Planen var att hon skulle börja nästa år.

Idag fick jag höra att nu hade hon tänkt om. Handelshögskolan it is istället. Bättre tänker jag och hurrar och hejar på henne. Hejat och hurrat hade jag i och för sig gjort vad hon än hade valt. Det kommer att gå bra för henne vad hon än väljer att göra i livet. Hon är duktig, ambitiös, varm och snäll. Då går det bra. Nästan alltid.

Samtidigt så är det ett så klassiskt val. Läkare eller Handels. Vad ska hen välja? Hen har toppbetyg så hen kan komma in på båda. Då måste hen ju in på något av det. Annars är ju betygen bortkastade. All svett, alla tårar och alla timmar förgäves?

Jag önskar, hoppas och vill att alla som läser till läkare eller ekonom på Handels gör det för att det är exakt det de vill och inte för att de kan. Samtidigt så träffar jag SÅ många ungdomar som bara ser de två alternativen. Varför? Utbildningarna och vad det leder till har ju bara två saker gemensamt. De kräver höga betyg och man får en fet lön efteråt.

Gör alla som sitter fast i läkar/handels-fällan verkligen ett aktivt val eller är det ett passivt val? Har de verkligen fler alternativ att välja mellan eller är de bara dessa två att välja på – bara för att de kan?

En tjej jag kände under Lundatiden hade dessa betyg, hon hade maximalt i allt. Hon fick stipendium till att börja plugga på Harvard och hon kunde bli top dog på både läkarutbildningen och på Handels. Det blev aldrig så. Hon älskade Indiana Jones och läste istället till arkeolog. Senast jag hörde från henne typ 1999 var hon på väg till en utgrävning i Grekland. Aktivt val? Jajemensan. Jag var jätteavundsjuk för att hon visste vad hon ville bli.

 


En snubbe som jag kände under samma tid drömde alltid om att han skulle bli pilot. Hans föräldrar förväntade sig något annat. Efter ett par år i yrkeslivet så lämnade han och läste till pilot. Idag jobbar han som det.

Mitt råd till alla unga och äldre som ska påbörja sin utbildning är välj själva. Inte vad samhället, betygen eller familjen förväntar sig. Välj efter att göra något som ni tycker är spännande, något som ni får ett jobb inom och något som ni vill jobba inom. Känn inte att ni måste läsa något för att ni kan det.

Kom ihåg att om det inte blir rätt så är det inte hela världen. Bara att välja om. Det är ok. Det löser sig.

/Johan Wendt, grundare och ordförande på Mattecentrum

Kommentarer :

#1: JesperT

Mycket tänkvärt det du tar upp här.
Många med höga betyg känner sig nog lite pressade att utnyttja sina betyg maximalt genom att försöka komma in på något som har så höga intagningskrav som möjligt.
Det är lite synd tycker jag. Många verkar också felaktigt tro att intagningskraven speglar utbildningens svårighet och kvalite'.
(Just Handels håller väl iofs en väldigt bra kvalite' generellt.)

Matematikutbildningar har i allmänhet mycket låga antagningspoäng. Detta trots att matematikens betydelse ökar allt mer i samhället och många av utbildningarna håller en hög kvalite' och duktiga matematiker är hett eftertraktade på arbetsmarknaden.
Dock kräver det tufft och envist arbete med matematiken och många som tror att de låga antagningskraven ska spegla nivån ger upp tämligen snabbt.

skriven
#2: Johan

Helt sant att många tror att svårighet och kvalité återspeglas i antagningskrav. Håller med om allt du skriver.

skriven

Kommentera inlägget här :