Mattecentrums blogg

Vad är skillnaden mellan procent och procentenhet? Det är en viktig fråga under ett valår. Därför har Mattecentrum testat journalister från de mest tongivande nyhetsredaktionerna i procenträkning i årets omgång av Mattekampen – en årlig tävling i matematik mellan Sveriges makthavare. Vilka nyhetsredaktioner kan vi lita på? Vi har topp fem-listan!

Under 2014 anordnas allmänna val på fyra nivåer: till EU-parlamentet, riksdagen, landstingen och kommunerna. Detta inom loppet av 112 dagar. I media kommer statistik att publiceras mer eller mindre dagligen. Vad är då skillnaden mellan att Miljöpartiet går upp en procent eller med en procentenhet? Förstår alla journalister procent? Kan vi lita på att media rapporterar rätt?

Vi på Mattecentrum testar årligen matematikkunskaperna bland Sveriges olika makthavare i tävlingen ”Mattekampen”. 2012 och 2013 stod tävlingen mellan Sveriges riksdagsledamöter.

Till årets omgång av Mattekampen har Mattecentrum bjudit in Sveriges mest tongivande nyhetsredaktioner för att testa deras pålitlighet under supervalåret. Redaktionerna fick nominera var sin journalist till tävlingen. De deltagande journalisterna fick sedan under begränsad tid lösa fem stycken uppgifter under överinseende från en person från Mattecentrum. Med tanke på opinions- och statistikrapportering under supervalåret handlade alla uppgifter i tävlingen om politik, val och procenträkning.

Här följer de fem mest pålitliga redaktionerna under supervalåret 2014:

1. GP - Linus Hugo
1. Metro - Mathias Gerdfeldter
3. SVT - Lotta Sima
4. Aftonbladet - Joachim Kerpner
5. DN - Maria Gunther

De båda förstapristagarna svarade rätt på alla uppgifter. Deltog i tävlingen gjorde även Sydsvenskan, SvD, Ekot, DI, TT och TV4 Nyheterna. Samtliga deltagare nådde upp i godkäntnivå och kan därmed anses vara pålitliga i sin rapportering.

Testa dig själv! Ladda ner en PDF med frågorna och svaren

Metro 2014-03-24: Metros Mathias Gerdfeldter vann Mattekampen 

Som gammal gamer har jag lagt åtskilliga timmar på att spela datorspel. För många timmar enligt mina föräldrar. Det började på 8086:an tidigt 80-tal, fortsatte upp på 286:an, 386:an sen fick vi en Amiga där hemma och så fortsatte utvecklingen hela vägen till datorn jag har hemma nu. Spelen idag på min speldator (som tyvärr inte har startats upp på alldeles för länge) begränsas till diverse strategispel.

Många gånger började spelandet tidig kväll, timmarna gick skitsnabbt och plötsligt var klockan alldeles för sent. När jag har suttit länge och spelat är jag ofta vimmelkantig - behöver tid för att landa... för att slappna av... för att kunna somna. Hade jag lagt samma tid framför en bok, med vänner eller framför TVn så hade jag somnat i halvtid. Spelen trollband mig.

”Jag tror att vi kommer behöva ha mer av läxläsning och mindre av tv-spel. Särskilt för pojkarna” sade Moderaternas utbildningspolitiske talesperson Tomas Tobé i förra veckan.

Ganska snabbt drog drevet igång. Tomas Tobé målades upp som gammeldags och det viftades med ord som moralpanik och populism. Snabbt började fördelarna med datorspelandet att radas upp - man lär sig engelska, man får en sysselsättning som inte är kopplad till sprit och att hänga på stan, man umgås men på 2000-talet.

Detta är väl inget som Tomas varken förnekar eller argumenterar emot?

Jag är fett tacksam att mina föräldrar ryckte ut sladden ibland (så länge jag fick spara spelet först) för att förhöra mig på läxan. Jag är tacksam över att de sa till mig att gå och lägga mig. Jag är tacksam för att de begränsade mitt gamande för jag har en stark beroendepersonlighet - älskar jag något har jag svårt att sätta stopp.

Hade jag inte haft någon som sa till mig att det räckte hade jag utan problem suttit och lirat nätterna igenom fram till att skolan startade. 

Min beroendepersonlighet har varit till gagn i mitt yrkesliv men fortfarande måste jag tänka på att rycka ut sladden ibland, att sätta stopp och gå och lägga mig. Denna gång handlar det om jobb istället för spel.

Att Tomas Tobé tar upp detta handlar inte om populism - tvärtom, han visar ansvar när han säger det som alldeles för få gör. Det handlar om civilkurage, något som saknas i valtider. Klart kidsen ska lira datorspel eller syssla med sina hobbies men inte så att det går ut över deras framtid. Man kan göra både och men människor (unga såväl som vuxna) behöver gränser och stöd.

Mer av läxläsning och mindre av tv-spel. Särskilt för pojkarna. Detta gällde 1980-nånting och det gäller nu.

Johan Wendt, grundare och ordförande Mattecentrum

Hej jag heter Maya och började i måndags som Göteborgsansvarig på Mattecentrum.

Jag har tidigare jobbat med projekt och ideella organisationer såväl utomlands som i Sverige, och är nu supertaggad på att vara med och utveckla Mattecentrums verksamhet i Göteborg

Mejla mig gärna på [email protected]

Ha d gött!

/Maya Pérez Aronsson

I helgen som var hade Mattecentrums kansli besök av våra projektledare som vanligtvis huserar ute i landet. En årlig tradition vi kallar för projektledarworkshop. Alla får en chans att träffas och få lite nya perspektiv. Hur fungerar Mattecentrum i andra städer? Vad kan jag utveckla i min egen stad?

Det ger även oss på kansliet en möjlighet att träffa alla fantastiska projektledare. Dra matteskämt och berätta om hur vi ser på framtiden.

Helgen inleddes med mingel-Bingo och avslutades med en utvärdering och reflektion. Däremellan diskuterade vi kvalitet i räknestugor, Robert från Göteborg fick chansen att ge sin syn på projektledarrollen och det delades ut tips på vad man kan prova för att underlätta och utveckla verksamheten lokalt. Johan och Hannah gjorde varsitt gästspel och alla som ville fick en signerad bok. Givetvis hann vi med en del fika och småprat också.

Jag tror att alla lämnade Stockholm fyllda av inspiration och sugna på att komma hem och köra igång nya projekt. Det är i alla fall vad min inkorg skvallrar om. Ett stort tack till alla som kom och bidrog till att helgen blev så lyckad som det blev!

/Rasmus