Sällan, Stellan.

Sluta plåga alla elever med mängder av matematik, så säger Stellan Welin professor Linköpings Universitet i dagens SvD. Som argument påpekar han att man inte behöver räkna ut hur långt bensinen räcker.

Jag blir så trött av sådana argument – nej man klarar sig ganska bra utan att räkna på en mängd vardagsproblem så långt har Stellan rätt men sen tar det stopp. Att träna upp det logiska och algoritmiska tänkandet är en nödvändighet i ett samhälle där inte träklubban är ens främsta redskap för framgång.

Sveriges ekonomiska ryggrad är varken vårt rika kulturliv eller våra fantastiska bloggares förtjänst utan vår tekniska industri där ABB är ett strålande exempel. För att Stellan och övriga svenskar ska kunna köpa sina Kinatillverkade prylar och resa till Thailand en gång om året så måste vi exportera, så enkelt är det. De svenska teknikföretagen står för en enormt stor del av vår export och vi måste förse dem med unga killar och tjejer som är duktiga på matte om vi har för avsikt att behålla några av våra företag i landet.

Att språk är viktigt för de unga att lära sig är verkligen inte ett argument för att inte behöva lära sig matematik. Att det tas upp i debattartikeln är bara märkligt.

Stellan vill att vi ska kapitulera för de barnen som tycker att matematik är tråkigt. Det låter som en av de sämsta värderingarna vi ska ge nästa generation – om något är tråkigt så strunta i det. Att argumentet att barnen inte ser någon mening med att lära sig matematik och därmed tycker att den är tråkig är inte bevisat genom omfattande studier utan snarare Stellans gissning. Stellan motbevisas varje månad av de 110.000 barn och ungdomar som pluggar matte med oss.

Om det nu är ett problem att professorer, barn och ungdomar inte vet vad man ska ha matematiken till så är inte lösningen att ta bort den utan att börja förklara vad man ska ha matten till. En av Mattecentrums volontärer, Marcus Näslund, skrev med vårt finansiella stöd en bok förra året som heter ”Verklighetens kvadratrötter”. Jag rekommenderar att alla de som inte tror att matematik behövs läsa boken, då hade det inte rådigt något tvivel om matematikens betydelse i det moderna samhället.

Stellan är varmt välkommen att besöka våra öppna gratis räknestugor som finns i 19 städer, bland annat i Linköping. Där får han inte bara hjälp med matematik utan kan även få lära sig av våra volontärer vad den ska vara bra för.

Kommentarer :

#1: Aemijforr

Jag håller helt med er. Hur kan han ens ha blivit professor med den inställningen? Givetvis kommer man förmodligen inte att vardagstillämpa många av de matematiska funktionerna som man lär sig i skolan (derivera vattenflödets acceleration från kranen? Nej tack! :] ) men det är essentiellt att kunna förstå samband om man ska klara av att leva... Jag förstår inte alls hur han tänker. Mycket av matematiken handlar ju om följder, samband och mönster. Något som vi kan applicera i princip överallt, eftersom att verkligheten går ut på samma sak: att förstå och koppla samman. Det är så vi har utvecklats från apan och att dementera matematikens innebörd är som att säga "Why fix it if it aint' broken?"... Blöh, säger jag.. BLÖH!!!

Dessutom... Vad fan gör man om färddatorn slutar fungera?

skriven
#2: Jesper

Jag måste bara citera en underbar kommentar från SvD apropå artikeln som någon skrev :
"Hunden klarar sig bra utan matte, men han måste ha en husse."

skriven
#3: Christian

Helt rätt. Matematiken har sitt existensberättigande för den breda massan i att den är en extremt bra träning i logik och resonerande. Sedan tillkommer alla de som faktiskt behöver matematik i sina yrken och för vilka det knappast behöver påpekas hur viktig matten är.

För den första gruppen kan man undra om skolmatematiken verkligen är optimerad för sitt ändamål. Jag kan personligen tycka att tyngdpunkten ligger alldeles för mycket mot räkning och för lite mot matematiskt resonerande.

Vi måste absolut höja lägstanivån, framförallt för de som i någon utsträckning behöver matematiken i sitt framtida yrkesutövande (vilket i en post-industrination rimligtvis bör vara den överväldigande majoriteten), men jag tycker i någon mening att det är synd att matten ska vara helt utslagsgivande i utbildningar där den de facto har en väldigt marginaliserad roll. Den finns faktiskt folk som av en eller annan anledning har väldigt svårt för matte, och det är ibland rätt fruktansvärt att se att deras hela yrkesframtid ska sättas på spel för att de har svårt att nå kunskapskraven i blott ett av alla ämnen skolan undervisar i.

Jag tror kanske att differentiering av undervisningen är ett nödvändigt ont. De som vill framåt måste tillåtas att röra sig framåt utan att hela tiden bromsas av de som av olika anledningar inte vill eller kan.

Dessutom tror jag inte man ska vara så låst att man sätter ett motsatsförhållande mellan matematik och annan verksamhet. Matematik är en i högsta grad kreativ verksamhet, fullt jämförbar med många konstformer. Snart kommer vi inte kunna konkurrera med billiga ingenjörer från asien och då behöver vi en spetskompetens som de inte kan erbjuda. Jag tror att den spetskompetensen är matematisk och teknisk/naturvetenskaplig kreativitet och förmåga att gå utanför ramarna. Kreativitet vi lär oss inte enbart i fysiksalen, utan hör och häpna, även i bildsalen och på idrotten.

Vars vill jag komma med mitt lätt förvirrade inlägg... jo kanske till att jag tror att det är farligt att försöka isolera företeelser som vi ofta tenderar att göra. Våra framtida matematiska genier är nog skolade inom fler vetenskaper än matematiken. Det rent matematiska kommer datorerna och asiaterna att sköta bättre, vi behöver kreativiteten och problemlösandet.

skriven

Kommentera inlägget här :