Felaktigheter i Svenskan ang läxhjälp

Läxhjälp jämnar inte ut skillnader mellan elevers olika förutsättningar. Ändå vill politikerna satsa på läxhjälp. Detta enligt en analys av norsk obligatorisk läxhjälp som Svenska Dagbladet har skrivit om. Den norska satsningen sträcker sig dock endast till barn upp till tioårsåldern. Det är en tankevurpa att dra all ”läxhjälp” över en och samma kam och jag tänkte förklara varför.

Om vi börjar med att kika på vad den frivilliga läxhjälpen faktiskt är så är begreppet i sig väldigt missvisande. Jag har grundat Sveriges antagligen största läxhjälpsorganisation och få har nog gett så mycket läxhjälp som mig. Ändå har jag nästan aldrig hjälpt någon med just läxorna. 99% eller fler av de unga som söker sig till Mattecentrum vill inte ha hjälp med sina läxor, de vill bara att någon ska förklara för dem vad som sades på dagens mattelektion för de hängde inte med eller så vill de få hjälp med att repetera hela boken. Eller så vill de – även om det är ovanligt – få hjälp med att plugga in matten från tekniska högskolan trots att de bara går i nian. De har helt enkelt tusen anledningar till att de behöver ”läxhjälp”, men hjälp med läxor som de har fått av sin lärare är ovanligt.

Enligt SvD:s artikel visar en undersökning från Norge att läxhjälp för barn upp till tio år inte är kompensatorisk, det vill säga att den inte jämnar ut skillnader mellan elevers olika förutsättningar. Längre ner i artikeln svarar dock två femtonåringar att det visst är bra att de får hjälp eftersom föräldrarna inte kan hjälpa dem där hemma. Det händer något med matematiken i skolan mellan det att man är tio och femton år - den blir snabbt mycket tuffare. Två plus tre äpplen fixar de flesta föräldrar att förklara men när vi kommer upp på de sista kurserna av matematik i grundskolan så kan inte de flesta föräldrarna hjälpa till. Enligt TIMSS 2011 ser man ett motivationstapp i matematik mellan årskurs fyra och årskurs åtta:

"Det sker också en märkbar förändring av elevers attityder till matematik och naturkunskap mellan årskurs fyra och årskurs åtta. Jämfört med elever i årskurs åtta är årskurs fyra-eleverna mycket mer positiva till att lära sig matematik och NO-ämnen och de har bättre självförtroende i dessa områden."

De flesta av våra ca 400 volontärer i Mattecentrum är inte pedagoger. Några är det, men de allra flesta är civilingenjörer, naturvetare eller matematiker. De är jäkligt duktiga på matte och brinner för att ideellt få dela med sig av sin kunskap. De har inte svårt att förklara matten för några elever, då hade eleverna såklart slutat att plugga med oss. Volontärerna har faktiskt också ett ess i rockärmen: de kan berätta vad man ska ha matten till utanför skolans fyra väggar. Många barn och unga i Sverige får aldrig höra talas om det annars. Vi utger oss aldrig för att vara lärare eller för att undervisa. Vi ger det som traditionellt kallas för läxhjälp men som i praktiken innebär att man är en bästa kompis, ett storasyskon eller kanske en bonusförälder som alltid finns till hands. För oss är det viktigast att motivera unga människor och att skapa ett intresse för matematik.

Det stämmer heller inte riktigt att läxhjälpen inte når de barn och unga som i mest behöver det. Kollar vi på statistik från våra unga i Storstockholm så har hälften en eller två föräldrar som är födda utomlands.  32% av dessa pratar Somaliska med sina föräldrar. Statistiskt har barn med en eller två föräldrar som har fötts i utlandet svårast för sig i matematik och NO-ämnen (se TIMMS 2011, sid 80). Fördelningen av barnen i Mattecentrums räknestugor är 49,2% med utländsk bakgrund mot 47,7% med helsvensk bakgrund.

Så alla partier som förespråkar läxhjälp och vill stötta organisationer som oss - fortsätt att göra det. Det hjälper. Fråga de 160.000 barn och unga som pluggar matte med oss dels via våra öppna räknestugor eller via vår läxhjälp på www.matteboken.se – helt gratis. 


/Johan Wendt, grundare och ordförande Mattecentrum

Kommentarer :

#1: Jesper T

Ja, jag tycker också att de där nyheterna där de framställer läxhjälp som om det nästan vore skadligt är missvisande.
Det påpekas att kunskapsklyftorna ökat i Norge efter att man kört med läxhjälp. Det kan säkert vara sant, men det beror väl då på att vissa utnyttjat läxhjälp för att höja sin nivå, medan andra struntat i det. Klyftorna har då kanske ökat, men den totala genomsnittliga kunskapsnivån har då ökat samtidigt.
Man kan inte tvinga alla att utnyttja läxhjälp om de inte vill. Det enda man kan göra är att uppmuntra folk och göra läxhjälp så tillgängligt som möjligt för så många som möjligt.
Att mäta "klyftor" är därför, som jag ser det, en utomordentligt dålig måttstock för om läxhjälp har någon effekt eller inte.

skriven
#2: Johan

Hej Jesper

Instämmer fullständig med att ökade klyftor inte måste vara ett misslyckande och att det är en väldigt dålig måttstock för att mäta effekt av läxhjälp!

skriven
#3: Erik W

När jag läser SvD-artikeln verkar det som om den främst behandlar läxhjälp i grundskolan. När jag jobbade i grundskolan erbjöd skolan en frivillig läxhjälpslektion i veckan. Det var ytterst få elever som deltog där frivilligt. I grundskolan upplever jag att många elever har inställningen att dessa lektioner är slöseri med deras tid.

Till våra räknestugor kommer det mellan 30-40 gymnasieelever vid varje tillfälle. De har istället inställningen att matematikstudierna blir betydligt mer effektiva på mattecentrum än om de hade arbetat på egen hand hemma. Kanske kan en skillnad vara att eleverna på gymnasiet känner större ansvar för sina studier och de dessutom mer påtagligt märker hur deras studier kan bana väg till fortsatta studier eller jobb i framtiden?

skriven
#4: Ida Holmgren, Svenska Röda Korset

Röda Korset bedriver för närvarande gratis läxhjälp för alla på 228 platser i landet, så Sveriges största läxhjälp är ni nog inte riktigt än, men vi har inget emot om ni blir det. Ni gör en fantastisk insats!

skriven
#5: Johan

Hej Ida

Vi har ca 160-170.000 unika barn mellan 9-19 år, dvs ca 17% av alla kids i det åldersspannet som pluggar matte med oss så jag skulle bli förvånad (men väldigt glad) om vi inte var störst. Ärligt talat skitsamma, vi är awesome ni likväl!

/Johan

skriven
#6: Ida

Ha ha, nej det beror förstås på hur man räknar! Det är det fina med matematiken. Tänkte mest att det kunde vara bra att känna till att vi också finns. Särskilt om man behöver hjälp med något annat än matematik eller bor på en liten ort där ni inte finns.

Håller för övrigt helt med i kritiken av artikeln, den hade en väldigt märklig utgångspunkt och drog stora slutsatser utan att ha underlag för det.

skriven

Kommentera inlägget här :